Heldag på stranden

Idag hade jag ställt klockan på 8 och steg som planerat upp för att hinna med en riktig heldag på standen. Packade ihop alla saker, vilket faktiskt tar tid och for sedan vidare mot Glommen utanför Falkenberg. Inhandlade grillad kyckling på vägen dit. Har nästan precis kommit hem från en heldag med en god vän. Vi har solat, solat, solat, ätit och ätit... Tror nog att jag har lyckats få i mig typ 4000 kcal idag... Förrutom en god kyckling-/pastasallad blev det jordgubbar, vindruvor, kanelsnäckor, bakad potatis med kräftröra, snacks och glass med chokladsås. Snacka om frosseri! Det enda som fattades var en god kall Martini på altanen efter stranden, men det är ju faktiskt inte så svårt att avstå ändå:)

Imorgon väntar ännu en stranddag, fast då med familjen. Cajsa ska få hänga med till stranden. Har införskaffat ett litet strandparasoll, som jag tror att hon kommer att uppskatta... Kanske borde matte också ta chansen att få lite skugga mellan varven...

Tack...

Om man tjänar 25000 kr i månaden får man en löneökning på ca 1000 kr/månad... Inte många kommer att få de där ynka 1000 kronorna. Otroligt ledsamt för min yrkeskår, men även för svenska folket som på lång sikt kommer att drabbas av värre konsekvenser än vad strejken har gett...

Imorgon bär det iväg...

Imorgon åker vi på utvecklingsdagar med jobbet. Ska visst försöka blanda nytta med nöje. Ska bli intressant och förhoppningsvis trevligt. Stället vi ska till ligger i Vittsjö och heter Ubbalt Bed and Breakfast.

So long!

Bild från Ubbalt Bed and Breakfast

Hört på jobbet...

Under ett kvällspass i veckan var jag hemma hos en patient för en bedömning. Skulle då kontakta en läkare på akuten och fick "sitta och vänta i luren" en stund. Hörde läkarens röst under tiden jag väntade. När han skulle ta luren och tala med mig kopplades jag bort av misstag. Då hade jag väntat relativt länge. Förklarade för patientens anhörige att jag blev bortkopplad av läkaren och var tvungen att börja om med ringandet igen.

Anhörige log lite då och sa: "Ja, de där akademikerna" och syftade på läkaren (som tydligen inte kunde trycka på rätt knappar på telefonen).

Jag sa med glimten i ögat: "Men vi (syftade på min yrkeskategori) är ju också akademiker".

Anhörige med förvånad röst: "Men ni är väl inte akademiker??"

Tydligen har "vårdkonflikten" inte medverkat till ökad kännedom om vårt yrke hos alla. Suck... Patienten led för övrigt inga men av händelsen.

Säga upp mig?

När jag ringde in till jourhavande på Hallandsposten i veckan nämnde jag att många sjuksköterskor skrivit på upprorslistan som ligger ute på nätet. Jag sa inte att jag hade skrivt på den. Det har jag ju, men det var ju inte tänkt att jag skulle skylta med det i tidningen. Nåväl...

Tillbaks till verkligheten

En lite mer nyanserad syn på vårdkonflikten kan man läsa i min, Annas och Pias insändare, som kom med i Hallandsposten idag, samma dag som Gardner Sundströms fantasihistoria, som jag skrev om i inlägget nedan. Vår insändare ifrågasatte en något puckad insändare som var med i Hallandsposten den 19:e.

Så lågt, Gardner Sundström!

Idag publicerades ännu en snedvriden debattartikel på hedersplats i Hallandsposten. Gardner Sundström använder sig ännu en gång av totalt vilseledande statistik och fokuserar på ett ämne, som inte har med saken att göra! För det första, så undrar jag när fokus i konflikten hamnade på att arbetsgivaren tjänar på strejken??? Varför låter man detta ämne ta upp en debattartikel istället för att koncentrera sig på huvudfrågan? För det andra säger Gardner Sundström emot sig själv. Å ena sidan antyder hon att Vårdförbundets medlemmar är så många att Sveriges ekonomi skulle gå åt skogen om vi fick igenom våra (ynkliga) krav. Å andra sidan menar hon att (hela) 10% av Vårdförbundets medlemmar har en ingångslön på över 29000 kr/månad. Allvarligt talat; hur många sjuksköterskor har egentligen den lönen??? 80% har inte den lönen och det är ganska många! Sedan tar hon till det sista fula knepet, att räkna med ob-ersättningen i lönen! Jag lovar att om jag hade fått 29000 kr i ingånglön, så hade jag definitivt inte klagat. Jag undrar även hur många sjuksköterskor på sjukhuset i Halmstad som har över 24000 kr i lön. Tror Gardner Sundström verkligen att vi ljuger om våra löneförhållanden? Vi vill också ha ett nytt avtal nu. Självklart, men det är slut på det ideella arbetet!

En timmes sol

Idag är jag ledig efter att ha jobbat helgen. Hade tänkt att pyssla med tråkiga saker hemma; tvätt, städ och sånt, eftersom jag trodde att vädret ändå skulle bli trist. Nu har i alla fall solen kommit till oss, så det blir en timme i solen först... Härligt! Blev så sugen på lite vårshopping, men vanliga kläder börjar faktiskt bli lite svårburna. Kollade in lite accessoarer på promod .

Alla bilder kommer från www.promod.eu

Kom tillbaks!

Snälla sommarvärme, kom tillbaks! Vi vill ut i trädgården och mysa snart igen!

Fegt värre!

I tisdags, den 13 maj fick jag syn på en riktigt löjlig insändare i Hallandsposten. Jag vet inte om så många av oss sjuksköterskor upptäckte den, eftersom rubriken inte var så talande för innehållet i insändaren. Det är så otroligt trist att folk inte törs stå för sina dumma åsikter och bara skriver under med en signatur.

Sven Nilsson hade ringt in till jourhavande på HP och uttalat sig om våra löner på så vis att han jämförde våra arbetsförhållanden i Sverige med vårdpersonals arbetsförhållanden i fattiga länder. Som om det hör till ämnet egentligen?!

Trodde inte att min insändare skulle komma med den här gången, eftersom HP ett tag har verkat tycka att nerskräpningen i Halmstad är ett viktigare ämne. Men den kom minsann med, även om rubriken var ändrad till den något mer uttjatade varianten. Skulle vara trevligt att någon gång få en kommentar från Anders Dybjer om våra löner. Han har varit otroligt tyst under hela lönedebatten och verkar bara uttala sig när det handlar om "reklam" för någon ny apparatur eller när det handlar om sparkrav för sjukhuset. Jag ska inte sjunka så lågt som att kalla Dybjer för något öknamn, men det ligger nära till hands med det namn som Göran Persson ibland har fått.

Lite nya grejer

Jag har ju fått en del elaka kommentarer om min nuvarande plånbok, vilket den faktiskt förtjänar :) Den är ju väldigt praktisk tycker jag, eftersom man får plats med så mycket i den. Det får plats en massa gamla kvitton och onödiga plastkort i den. Den går dock inte att stänga. Har varit ute efter en ny, lite för att kunna börja om och rensa ut allt gammalt. Har bara inte hittat någon som har fallit mig i smaken. I Turkiet vimlar det av kopior på plånböcker, som jag faktiskt skulle skämmas för att använda. Stora loggor, som inte ser särskilt trovärdiga ut. Den här gången slog jag i alla fall till ganska snabbt på en skinnplånbok som jag föll för direkt. Loggan är ganska diskret, så utséendet på plånboken hamnar i fokus istället. Är helnöjd, men har inte än orkat rensa ut min gamla än.

Har en favoritbutik i Alanya, som säljer tvål, oljor och krämer. Rena naturprodukter allting. Blev rekommenderad en kräm gjord av bland annat kamomillolja, olivolja och sesamolja, som man kan använda till allt möjligt. Den är riktigt krämig och passar just nu utmärkt i mitt solbrända ansikte. Ingen antydan till torrhet där, inte. Man kan läsa mer om produkten här.

Var även ute efter ett par nya diskreta silverörhängen. Har en del långa halsband i silver och tycker att det liksom blir för mycket av det goda att använda stora örhängen till. Hittade efter mycket letande ett par som jag gillar.

Vårt mirakel

För en tid sedan skrev jag om en av mina "tre tunga stenar", som jag burit på. År 2007 var nog det jobbigaste året jag har varit med om. En av stenarna fick jag ju släppa i januari. En annan bär jag fortfarande på, vilken känns som den mest onödiga stenen av alla att kånka runt på. Den tredje och största av alla stenar är kampen för att få bli fler i vår lilla familj. För mig har det aldrig funnits något som heter "skaffa barn". I så fall hade jag haft barn redan. Att lyckas få barn är ett mirakel, inget annat. Jag har aldrig tagit för givet att jag skulle kunna få vara med om miraklet att bli gravid. Det finns för många i min närhet som tyvärr inte har fått uppleva det. Ofrivillig barnlöshet drabbar 10-15% av alla par. Hos en tredjedel av de par som söker hjälp hittas orsaken hos kvinnan. Hos en tredjedel hittas orsaken hos mannen och den resterande tredjedelen är oförklarligt barnlösa.

Jag har tvingats föreställa mig hur ett liv utan barn skulle kunna se ut. Att tvingas tänka sig in i det är fruktansvärt. All ovisshet och längtan gör en matt och orkeslös. Att folk bara råkar bli gravida känns ofattbart. Det finns ingen rättvisa i ofrivillig barnlöshet. Det är en sjukdom, som man i många fall kan få hjälp med. Lika insnöad som nyblivna föräldrar blir i sitt mirakel blir många ofrivilligt barnlösa i det mirakel som aldrig tycks ske. Den här sjukdomen är inget man tar upp hur lätt som helst. Människor runt omkring frågar om det "inte är dags snart", men förväntar sig inget ärligt svar. Orkar kanske inte höra sanningen. Då orkar man inte berätta. Många tycks tro att det bara är att beställa barn på postorder. Jag är oerhört tacksam över att jag har kunnat prata av mig med många av er. Vissa har det bara känts rätt att prata med, eftersom vi kommit in på ämnet med rätt förhållningssätt till det. Andra skulle jag gärna ha velat prata av mig med, men liksom aldrig fått chansen. Vissa har jag inte velat prata om det med, med hänsyn till deras situation. Ibland känns det som att man då hade smittat ner andra med sin olycka, mitt i deras lyckorus.

Jag har under 2007 fått högkostnadskort av landstinget. Jag (vi) har blivit patient(er). Jag har längtat efter läkarbesök och den där gynstolen. Det är ju sjukt! Att vara patient på stora sjukhuset har inte känts rätt för mig. Jag är evigt tacksam för det privata alternativ som finns. Efter karusellen av bland annat VUL, hormontabletter och sprutor har vi äntligen kommit en bit på väg. Vi har fått uppleva ett + på graviditetstestet. Förut tänkte jag att om det blir missfall, så vet jag att jag i alla fall kan bli gravid. Nu är jag fruktansvärt rädd för att behöva börja om med hela karusellen igen. Jag hoppas så innerligt att vi får vårt underbara mirakel i höst, efter två års längtan. Kanske rent av på mammas födelsedag, den 5:e oktober :)

Ny energi

Kom igår hem från en veckas efterlängtad semester i Turkiet. Har haft en avkopplande vecka och känner att jag har fått lite energi för att klara av att jobba ett tag till. Vi har haft bra väder, mest sol. Upplevde också regn för första gången i Turkiet. I vanliga fall brukar vi ju åka i aug-sept. Då har det alltid varit strålande sol, svettiga dagar och varma kvällar. Nu saknade vi de där varma kvällarna. Det blev inga barbenta kvällar för min del. Vi har tidigare tyckt att det varit en stor fördel att åka på semester efter sommaren, eftersom man då har något att se fram emot när sommaren börjar ta slut hemma. Nackdelen med det är ju att sommaren definitivt har tagit slut efter semesterresan. Fördelen med att åka innan sommaren är ju att vi nu har fått en försmak av sommaren och nu när vi har kommit hem har vi sommaren här att se fram emot. Förhoppningsvis.

Bilden högst upp är tagen utanför vårt hotell. Bilden här ovan kräver nog ingen beskrivning.

"Ottoman House" Vår favvo-restaurang! Smaskiga turkiska maträtter...

En torsdag fylld med buller och regndroppar. Solen tittade dock fram på eftermiddagen, vilket betydde en timme på standen.

För knappa 200 kr fick blev jag ompysslad och fick manikyr och pedikyr samtidigt. Inte dumt!

Imorgon väntar vardagen och jobbet... Inte så lockande...