Hävd isolering

Idag har vi äntligen vågat oss ut på en utflykt nästan hela familjen. Cajsis fick stanna hemma med mormor, som kommit hit för att sköta lite marktjänst (Så skönt att komma hem till ett nystädat hus! Tack mamma!). Det blev en tur för att handla mat och lite annat smått och gott. Tills igår har vårt lilla mirakel varit ganska matglad och det har varit svårt att ge någon annan tröst än mat. Har inte velat prova att ge henne napp, men efter att ha pratat med BVC-sjuksköterskan, som verkligen rekommenderade det, så har nappen blivit en riktig räddare i nöden! Nu kan jag amma lite mer sällan och lillans mage mår nog lite bättre med när den får vila. Hon sov nästan hela tiden när vi var iväg idag, utan att vi behövde använda nappen särskilt mycket, men det kändes skönt att ha den som nödlösning. Fasar lite för att behöva slänga upp brösten på offentliga platser, men jag kanske kan vänja mig vid tanken så småningom. Det kändes i alla fall bra att få komma ut i samhället igen efter mer än en veckas isolering. Visst har jag varit ute på ett par promenader, men mer har det faktiskt inte blivit.

Mitt i all dimmig lycka har familjen drabbats av sorg. Det är svårt att handskas med dubbla känslor och begravningstankar...