Tävling

Hos Johanna kan man nu vinna en kanonfin brosch, som hon har gjort själv. Jag har ju redan en, men man kan aldrig få för många fina saker! Hon har även lite andra smycken till försäljning...

Bild lånad från Johanna Design

Hävd isolering

Idag har vi äntligen vågat oss ut på en utflykt nästan hela familjen. Cajsis fick stanna hemma med mormor, som kommit hit för att sköta lite marktjänst (Så skönt att komma hem till ett nystädat hus! Tack mamma!). Det blev en tur för att handla mat och lite annat smått och gott. Tills igår har vårt lilla mirakel varit ganska matglad och det har varit svårt att ge någon annan tröst än mat. Har inte velat prova att ge henne napp, men efter att ha pratat med BVC-sjuksköterskan, som verkligen rekommenderade det, så har nappen blivit en riktig räddare i nöden! Nu kan jag amma lite mer sällan och lillans mage mår nog lite bättre med när den får vila. Hon sov nästan hela tiden när vi var iväg idag, utan att vi behövde använda nappen särskilt mycket, men det kändes skönt att ha den som nödlösning. Fasar lite för att behöva slänga upp brösten på offentliga platser, men jag kanske kan vänja mig vid tanken så småningom. Det kändes i alla fall bra att få komma ut i samhället igen efter mer än en veckas isolering. Visst har jag varit ute på ett par promenader, men mer har det faktiskt inte blivit.

Mitt i all dimmig lycka har familjen drabbats av sorg. Det är svårt att handskas med dubbla känslor och begravningstankar...

Så många tankar

De senaste dagarna har verkligen varit omtumlande.. minst sagt. Jag har ju varit väldigt pigg efter förlossningen, men idag är det som att all energi är försvunnen. Har känt mig oerhört trött, frusen och hängig.. Ska verkligen försöka få lite sömn ikväll om lilla älsklingen får för sig att sova... De andra dagarna hittills har jag inte passat på att sova när hon har sovit, men jag tror nog att det vore en bra idè att försöka.

Något som har gjort mig oerhört glad är alla gratulationer som kommit från oväntade håll.. Även från bekanta som vi nästan inte har någon kontakt med alls. Tänk att det är så många som faktiskt tänker på oss... Det värmer!

Drömmen blev sann!

Jag har blivit mamma! Att förknippa ordet mamma med mig själv känns konstigt, men underbart! Vår lilla flicka föddes den 10:e oktober. Inte kunde jag tro att det skulle bli så snart, när jag stod och bakade bullar i torsdags, men på kvällen satte allting igång. Vi kom hem från BB i söndags, men jag har inte spenderat många minuter vid datorn och inte hunnit uppdatera bloggen förrän nu. Inte så konstigt, kanske? Nu vet jag vad lycka är!!!

På väg hem från BB (när växer man i storlek 50??)

Bullar och film

Idag har jag haft en riktig mysdag hemma. Har äntligen börjat sova lite bättre och sover faktiskt halva dygnet, känns det som. Vet faktiskt inte vad det är som har gjort det lättare att sova, men skönt är det i alla fall.

Eftersom det ofta blir en sen frukost känns lunch vid lunchtid inte särskilt lockande. Idag bestämde jag mig för att baka bullar. Lite problem är det ju att hitta ett recept som inte innehåller jäst och scones är jag lite trött på.

Hittade i alla fall ett recept på snabba frukostfrallor, fast de blev liksom inte som frallor, utan mer kompakta...

ca 12 st

4 dl vetemjöl

1 dl grahamsmjöl eller grovt rågmjöl

1 msk bakpulver

1/2 tsk salt

2 msk sirap, honung eller socker

3 dl filmjölk

Pensling:1 ägg och vallmofrön

Blanda de båda mjölsorterna, bakpulver och salt i en bunke. Rör i sirap och filmjölk. Arbeta ihop till en deg. Forma bullar och lägg på bakpappersklädd plåt. Pensla bullarna med lätt uppvispat ägg och strö på vallmofrön.

Grädda i 200 grader, 10-15 min.

Låt dom svalna övertäckta på galler

Jag använde sirap men hade inga vallmofrön hemma. Degen blev väldigt kladdig och svår att forma till bullar, men med lite extra mjöl funkade det.

Sedan blev det fika och film. Fick filmen "Derailed" gratis från Amelia och den var faktiskt bättre än jag trodde.

bild från cdon.com

Skymtar från lill*ns rum

Har ju pysslat en del sista tiden med att få i ordning lill*ns rum... Känns som att det har varit en bra form av mental förberedelse att försöka tänka positivt; att det faktiskt kommer att flytta in en liten människa hos oss. Har länge tänkt att om något går fel, så skulle jag inte stå ut med att se alla saker hemma som påminner om honom eller henne... Men det kanske inte är så ändå. Jag tror nog att alla lill*ns saker skulle hjälpa en att gå vidare. Usch.. jag blir sur på mig själv för att jag har så negativa tankar... Antagligen har jag det för att ingenting har kunnat tas för givet i den här långa processen mot att bli fler i familjen. När man vet hur mycket som faktiskt ska fungera för att ett barn ska bli till, så tar man ingenting på hela den här resan för givet.

Tänkte att det här skåpet skulle bli fint som garderob... fast i vitt så klart:

Svårt att få till någon bra bild när höstsolen står på...

Minns ni de här gamla lakanen, som jag köpte på tradera? Ett av dem har förvandlats till en underbar gardin, tack vare mammi. Jag är sååå nöjd! Den blev precis som jag hade tänkt mig.

Har även lyckats få tag på en fåtölj och fotpall, som passar bra in i rummet...

Leverans i raketfart

Idag kom det efterlängtade paketet från USA. Chansade och köpte produkter (som jag skrev om i förra inlägget) via TRADERA från en svensk tjej i USA. Man har ju absolut inga garantier på att man får några grejer, inte heller att grejerna uppfyller förväntningarna. Den här gången fungerade det i alla fall och köpet var ett riktigt fynd. Halva priset jämfört med vad de skulle ha kostat av en återförsäljare hemma!

Nu väntar jag på en "leverans" av annan karaktär... Verkar bli en låååång väntan...