Till min älskade syster

Idag fyller du 20 år! De sista 10 åren har gått otroligt fort för mig. Jag var ju 20 för inte alls länge sen! Ta vara på tiden nu. Snart är du 30! :) Hoppas att du får en underbar dag. Vi ses på fredag!

Mina kära koftor

Idag åkte kameran fram igen. Så här ser mina fynd ut:

Klickat hem

Igår hittade jag en snygg skinnjacka på nätet. Den hade ett bra pris; 799 kr och jag fick ett erbjudande om 25 % rabatt på valfri vara. Det hade ju blivit ganska billigt, men struntade i det eftersom jag var osäker på storleken. Den ska ju sitta lite tight, en sådan jacka. Nu precis fick jag ett erbjudande om 50% på valfri vara och då bara måste man ju slå till! Kollade in mått-tabellen idag och jag hamnar så klart mellan två storlekar. Beställde den större eftersom den mindre inte kan levereras förrän i april. Nu kommer jackan med posten den 10 februari om allt går som det ska. Usch vad farligt det är med internet!

Nu ska jag äta en god frukost, sen väntar uppfräschning av hemmet. Ska få besök av f.d kollega + bebis. Ska bli väldans trevligt. Tänkte baka, men jag får väl se om det hinns med. Annars bakar jag bara när jag fyller år, om ens det...

Januarifynd

Var en sväng på stan med systeryster igår för att leta present till maken och även på jakt efter fynd till mig själv. I höstas köpte jag lite kläder i en butik, men var inte riktigt nöjd med allt, så jag lämnade tillbaks en kofta. Tyvärr fick jag inte pengarna tillbaks utan ett tillgodokvitto. Har varit inne några gånger sedan dess, utan att hitta något. Nu när julen är över brukar det ju finnas en del på rea, så jag tog chansen igår. I höstas hittade jag en supersnygg kofta som tyvärr kostade lite för mycket, 699 kr. Den fanns i två färgkombinationer, men den i svart/vit föll jag för. Inte så stor chans att den skulle finnas kvar igår och då även på rea.

När vi kom in i butiken fanns det mycket kläder som reades ut. Jag hittade den där koftan, men i den andra färgkombinationen. Halva priset!! Tänkte att jag hade tillgodkvitto på 299 kr, så det skulle ju inte räcka riktigt... Tittade runt lite till och hittade koftan i svart/vitt i min storlek!! Frågade då expediten om den också var på rea.. Hon började räkna på sin miniräknare och kom fram till ett pris på 175 kr. Tänkte att hon måste ju ha räknat helt fel och kommenterade det hela. Fick då till svar att det var minsann halva reapriset på allt i affären!!! Trodde jag skulle svimma! Kollade på tillgodokvittot och kom fram till att det var på 399 kr! Det var bara att ta ett varv till i affären. Till slut köpte jag den där koftan, en annan kofta med kort ärm och en tröja till systeryster. Allt har egentligen kostat ca 1500 kr, men slutpriset hamnade på ca 400 kr! Log hela vägen hem... (Bilder kommer kanske sen)

Livet som ssk

Egentligen har jag inget vettigt att skriva. Visst har jag många tankar som snurrar runt i huvudet just nu, men det är liksom så svårt att samla ihop dem till något konkret som går att skriva ner. Många tankar gäller som vanligt yrkeslivet. Till exempel känner jag för att skriva en ilsken insändare till HP om hur en viss kirurgavdelning på länssjukhuset i Halmstad inte håller sina löften till arbetssökande. Tror dock att vännen min som ändå tagit jobbet inte skulle få det lätt på jobbet om namnet på avdelningen kom ut. Får nog hålla mig i skinnet. Senaste insändaren som någon i Vårdförbundet skrev i HP fick ju ingen respons alls från landstingets håll vad jag vet. Det är som vanligt. De kör på med sin förnedring av sjuksköterskor och sjuksköterskorna tackar och tar emot.

Snart har jag jobbat på "nya" jobbet i ett år. I april kan jag söka nytt jobb, enligt överenskommelse med mig själv. Vill inte byta innan dess. Det ploppar upp lite intressanta jobb här och var, tex. i Laholm, vilket ju är nära och bra. Vi lägger säkert ner över 3000 kr på bensin varje månad. Räkna vad det blir på ett år! jag kör 10 mil varje dag och sitter ca 1½ timme i bilen på min fritid varje arbetsdag för att ta mig till och från jobbet. Visst vore det självklart att ta ett annat jobb närmare hemmet?

Problemet är mitt dåliga samvete + att jag faktiskt trivs på jobbet, både med arbetsuppgifterna och mina kollegor. Tror att det är svårt att få så bra kollegor som kommunsjuksköterska. Har en förutfattad känsla av att medelåldern är ganska hög på andra ställen. Tänk att inte ha en vettig person att prata med på hela dagen på jobbet? Dessutom är det jäkligt skönt att känna sig hemma på jobbet. Jag har mycket kvar att lära om organisationen, men jag känner mig hemma där nu i alla fall. Det finns en del störande element i mitt liv just nu och jag får bra stöd av mina kollegor. Skulle kännas jobbigt att byta arbetsplats när resten av livet inte är som man önskar. Då blir det för mycket stress på en gång, tror jag.

Förut fick jag inte dåligt samvete av att lämna arbetsgivaren i skiten om jag slutade. Nu känner jag att det blir mina kollegor som i så fall hamnar i den där skiten. Vad jag vet har det aldrig gått att få in vikarier på somrarna, vilket ju betyder att man precis som i somras har fått jobba häcken av sig för varandra under semestrarna. Om jag slutar innan sommaren så går det tyvärr ut över mina kära kollegor, fast det är arbetsgivaren som borde ta smällen. Mot arbetsgivaren känner jag inte så stor lojalitet. De gör inte mer än precis vad lagen kräver för oss. Inte mer. Så varför ska jag som arbetstagare vara snäll mot arbetsgivaren?

Funderar också på hur jag egentligen vill gå vidare inom yrket. Egentligen borde jag utbilda mig till distriktssjuksköterska för att få mer kött på benen, men det jag vill är egentligen att bli bra på något specifikt. Det blir man ju inte som dsk. För att få perfekta arbetstider är nog dsk-utbildning den rätta vägen att gå. Egentligen kan jag tänka mig att jobba med något helt annat, men där jag har nytta av ssk-utbildningen. Kanske jobb på försäkringsbolag eller annat...

Tål att tänkas på.

En sten mindre

3 tunga stenar har jag burit på under 2007. En föll bort idag, vilket känns så obeskrivligt bra. Har läst brevet flera gånger för att verkligen förstå att det är sant. I oktober var jag ju med om en tråkig trafikincident. Ända sedan dess har jag gått och oroat mig för indraget körkort (på bestämd tid). Hörde om en i hemtjänsten som missade stopp-plikt och hon fick vara utan en månad trots intyg från hennes chef att hon var i stort behov av det i tjänsten. Oron minskade ju inte precis när jag fick höra talas om det. Skrev ett fint brev till länsstyrelsen och förklarade hur allt gick till, förklarade mitt behov av körkort för att ta mig till jobbet och för att kunna jobba alls. Chefen fixade intyg. Det hjälpte. Vet inte vilket som hjälpte, men körkortet får jag behålla. En sur varning har jag fått, men köra får jag... Puh!

Nytt år

Julen gick ganska smärtfritt förbi, tack och lov! Fast man är ledig två dagar i rad i juldagarna blir det inte riktigt samma sak att fira jul då, som när man egentligen ska. Själva julafton spenderades hos svärföräldrarna och det var så trevligt det kunde vara. Sen är det väl inte jättekul att kolla på klockan hela tiden och vara stressad över att behöva stiga upp kl. 5 på juldagen för att jobba. Det förstör ju stämningen lite. Förhoppningsvis visar sig belöningen på kontot i slutet av månaden. Tyvärr är det vääääldigt lång tid tills dess! Julen känns dock inte lika viktig att vara ledig på som nyår. Därför satsade jag på att få ledigt då istället. Med nyårsafton och nyårsdagen helledig var ju förväntningarna höga. Man ska ju inte ha så höga förväntningar. Det sägs ju att det blir roligare om man inte har det. I det här fallet infriades förväntningarna i alla fall! Maten var utsökt, likaså sällskapet, och drycken! Trodde inte att jag skulle bli en av dem som föll för Guitar Hero, men jooodååå.

Nu är det nytt år och nya krafter som gäller! Må detta året bli bättre än det gamla! Det blir i och för sig att slå händelsen den 14:e juli!