Kändis för en dag!

Först och främst ska det här inlägget tillägnas syster yster som fyller 19 idag! Tycker inte att det var så länge sedan jag fyllde 19, men tänk så fort tiden går. Är dock helnöjd med min ålder. Antar att den mentala mognaden och den biologiska åldern hänger ihop ganska bra (i de flesta fall i alla fall)... Ett stort grattis till dig lillasyster! Den där middagen, bara du och jag får vi ta snart, tycker jag!

Nästa punkt i dagordningen är den välskrivna insändaren i Hallandsposten idag. Hade börjat ge upp hoppet, men den kom med till slut. Dock känns det lite för sent, med tanke på att man visst redan har tagit beslutet att personalen på boendet slipper tvätta sina "arbetskläder" hemma. Fortfarande finns det ju en del saker kvar att önska...

Veckan som gått

Och så var det söndag igen och ångesten är här. Har ångest av flera anledningar, dels för att det är söndag, men även shoppingångest och jag-borde-göra-något-vettigt-ångest. Har haft en bra vecka faktiskt. Jobbade tre nätter, vilket kanske inte var det roligaste jag har gjort i mitt liv. Vi hade otroligt lugna nätter, nästan ingenting att göra. Kan nu nattens tv-tablå utantill. Det jobbigaste är faktiskt rastlösheten och själva väntan på att det ska bli morgon. Sen när man väl har kommit hem och sovit (ut?) är det nästan dags att åka iväg till jobbet igen direkt. Är typ borta 12 timmar när jag jobbar natt och då blir det ju inte så mycket fritid över.

Angående älreboendet i Hyltebruk, så har nu personalen i alla fall fått besked att de slipper tvätta sina arbetskläder hemma. Vilket framsteg! Hur svårt var det att förstå att det inte är särskilt bra att ta hem bacillerna? Har dock inte fått med någon insändare i Hallandsposten än, för de har väl tröttnat på mig nu. Å andra sidan har de väl fullt upp med alla insändare som handlar om bemötandet på akuten i Halmstad. Det har varit någon missnöjd patient som kände sig osedd när "sköterskorna" bara stod och vek lakan på akuten. Dessutom hade minsann vårdpersonalen skrattat och varit muntra utanför hennes sal på vårdavdelningen på morgonen. Brukar hon aldrig ha kul på jobbet?

Nåja, nu över till något annat. Shoppade loss ordentligt igår och kom hem men någon kasse för mycket. I förrförra inlägget visade jag mina drömobjekt för tillfället och jag måste säga att jag är ganska nöjd med mina inköp, som som uppnådde mina mål hyfsat bra. Jackan från BIKBOK var kvar igår så den fick följa med hem. Är helnöjd, men har än så långe ingen halsduk som matchar.


Hittade även den här klänningen som jag blev förälskad i.

Klänningen som jag visade i förrförra inlägget fanns också, men den här vann matchen överlägset. Kom även hem med ett par stövletter/ankelboots som hade ett bra pris. Har dock inte använt dem än eftersom jag är en inbiten stövelanvändare både till klänning och jeans. Har ju öppet köp, så jag får väl fundera ett tag. Skulle vara fin-fint om Ni ville slänga in en kommentar om vad Ni tycker!

Upprörande läsning

Just nu finns det en del tidningsartiklar som upprör mig. Jag har i och för sig ganska lätt för att bli upprörd. Det brukar räcka med en tidningsartikel, så nu när det är flera som är orsaken till min upprördhet, så är jag mycket upprörd, ska ni veta. Alla handlar om mitt jobb på ett eller annat vis. Den första lilla notisen som gjorde mig upprörd var den här artikeln i HD. Min arbetsplats är numera en strokeenhet, vilket enligt Socialstyrelsen betyder att det är "en organiserad slutenvårdsenhet som helt eller nästan helt tar hand om patienter med stroke och som sköts av ett multidisciplinärt team som är speciellt kunnigt i strokevård." Viktiga principer vid enheterna är enligt Socialstyrelsen bland annat "tidig mobilisering och rehabilitering". Socialstyrelsen menar också att "enheter med kort vårdtid (medelvårdtid mindre än sju dagar) utan organiserad mobilisering och rehabilitering saknar dokumenterad positiv effekt." Det är alltså ganska stor skillnad mellan en "rehabiliteringsavdelning" och en strokeenhet. Det är faktiskt min arbetsplats, strokeenheten i Ängelholm som har haft stängt på gund av vinterkräksjukan och inte en "rehabiliteringsavdelning".

"Socialstyrelsens riktlinjer för strokesjukvård 2005, Medicinskt och hälsoekonomiskt faktadokument" kan man läsa här .

I en annan artikel, eller egentligen en insändare i HD (som tyvärr inte finns på internet, skriver man att strokeenheten i Helsingborg är inriktad på akutvård för strokepatientena och att man sedan skickar patienterna vidare till rehab i Ängelholm (alltså avdelningen jag jobbar på). Min fråga är då hur strokeenheten i Helsingborg överhuvudtaget får kalla sig för strokeenhet. Någon rehabilitering verkar det inte som att patienterna får där. Det mest irriterande är att ingenting görs på min arbetsplats för att förtydliga att vi inte är någon "rehabavdelning" i vanlig bemärkelse, utan just en strokeenhet. Vi tar hand om våra patienter från början till slut, medan man i Helsingborg faktiskt inte tar hand om sina egna patienter hela vägen.

En annan artikel som publicerades i Hallandsposten idag gjorde mig vansinnig. Jag förstår verkligen inte hur politiker tänker! Både ur säkerhetssynpunkt för vårdtagarna och när det gäller vårdpersonalens rättigheter är det oacceptabelt. Hur kan man tillåta att beslutsfattare har så här lite kunskap om ämnet de beslutar om? Tänker inte kommentera det hela mer just nu utan hoppas att min insändare kommer med i tidningen.

What's on my mind today

Idag tar följande upp mina tankar:

Först och främst den underbara grönrutiga vinterjackan från BIKBOK. Har kollat in den förut, men idag var den nedsatt 50%. Väntar helt enkelt på nästa lön och lite tur. Har tyvärr ingen bild att visa.

Nya skivan med Amy Winehouse passar för alla tillfällen från regniga promenader med vovven, till romantiska middagar eller brakfester.

Bild från www.ginza.se

Ser just nu fram emot en viss tjejkväll i HBG där nedanstående plagg skulle göra kvällen oförglömlig...

Till att börja med åker den otroligt smickrande och praktiska bodyn på, just för att få den där följsamma känslan när jag skakar loss på dansgolvet i klockren Madonna-stil. Kommer från American Apparel:

Bild från http://store.americanapparel.eu/8373.html

Någonting måste man väl ha under och då verkar de här både snygga och sköna, även de från American Apparel:

Bild från http://store.americanapparel.de/rsa8326.html

Skulle istället för bodyn kunna tänka mig den här från H&M:

Bild från http://shop.hm.com/shop/do?action=viewshoppingwindow&dept=DAM_ROC_JEANS

De här jeansen från 7 for all Mankind passar väldigt fint till allt ovanstående:

Bild från http://www.eluxury.com/sales/product_detail.jhtml?styleid=11243307&SectionID=5000

Fossingarna blir fina i de här stövletterna från Scorett:

Bild från http://www.scorett.se/default.asp

På axeln hänger jag den här skönheten från Mint & Vintage:

Bild från http://www.mintandvintage.com/

Söndagen efter går jag gärna på bio och ser då gärna Children of Men som har premiär i Sverige i februari. Kolla in trailern: http://www.apple.com/trailers/universal/childrenofmen/trailer1/medium.html

Tänk vad en ett par timmar på stan kan göra med en girl's mind...

Numera finns min blogg Gullbranna på bloggkartan.se

Innesittardag

Får väl se om jag lyckas med att skriva klart det här innan strömmen går. Har i alla fall hunnit duscha och kollat på två filmer. Har alltså haft en riktigt mysig och kravlös dag. Tur att jag inte har en överenergisk hund som vill ut stup i kvarten. Undrar bara när det ska sluta blåsa så förskräckligt. Varför har det varit så mycket vind på sista tiden? Så här mycket som det har blåsit de senaste åren verkar ju inte normalt. När jag var liten blåste det väl aldrig så här? Funderar bara på hur jag skulle ha tagit mig till jobbet idag om jag skulle ha jobbat? Är vädret ett godtagbart skäl för att stanna hemma? Man uppmanas ju faktiskt att hålla sig inne. Det går visst inte heller några bussar istället för de inställda tågen, just av säkerhetsskäl. Så att köra bil verkar ju inte så vettigt. Nog om det. Jag är ju som tur är ledig. Mitt största problem för tillfället är vad vi ska äta till middag ikväll. Tufft problem. Nästa problem är alla dessa födelsedagar i januari. Det har jag verkligen inte planerat för, varken tidsmässigt eller ekonomiskt. Kan tyvärr inte skylla på att jag är fattig student längre. Har ju faktiskt ett jobb nu och nu har jag väl det så bra ekonomiskt som jag någonsin kommer att ha. Jobbar ju heltid och har inga barn att tänka på. Har ju pluggat i tre år för att få ett bra arbete. Det har ju verkligen lönat sig. För visst kan jag åka på semester två gånger om året och åka på lite weekends då och då precis som alla höginkomsttagare kan efter att ha blivit klara med sina högskoleutbildningar och fått jobb? Bara ett litet sidospår en dag som denna...

12-48 timmar

Det är vad det tar att insjukna i vinterkräksjukan. Fick bekräftat igår att det är den som har härjat på avdelningen. Fyra personal från jobbet har fått den och nu väntar jag bara på min tur. Jag och min kära student som befann oss mitt i denna ofta skoningslösa och urskiljningslösa smitta har ännu inte blivit sjuka. Peppar, peppar...bla, bla, bla... Nu har ju egentligen tiden passerat men man vet aldrig... Till råga på allt är det inte helt säkert att man får ersättning om man skulle bli sjuk, enligt chefen! Men det är ju klart att det är med glädje och lust man tar hand om patienter som drabbats, fast man vet att man själv kan stå på tur. Det blir som att jobba gratis ena dagen om man skulle bli sjuk dagen efter och få en karensdag. Men det gör vi väl så gärna, vi vårdpersonal? Vårdyrket är ju ett kall, eller?

Säng, ljuva säng...

Ganska oväntat hjälpte inte den sövande drinken jag drack i går kväll. Var ju så himla trött, men hjärnan tyckte visst att jag hade mer arbete kvar att göra. Att den aldrig lägger av! Den är så himla ambitiös, minsann. Väl tillbaka på jobbet i morse hade kräksjukan gjort intåg på avdelningen. Mycket trevligt. Jag som trodde att jag lämnat infektion bakom mig. Om jag får den där skiten igen ska jag stämma någon om det går.

I've saved the puke illness just for you, Nightingale!

Bild från http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/nightingale_florence.shtml

I am alive

I have survived! Lite bosniskt sömnte gör bara susen. God natt! Ses i ottan!

Cajsa - the beach babe!

En ledig dag den här veckan. Har hittills idag vaknat ur min behövliga skönhetssömn. Sambon min tvingade mig upp ur sängen vid 11 och då hade jag inte alls sovit klart! Problemet är ju att jag har en fruktansvärd helg framför mig på jobbet, med delat pass imorgon, dvs jag stiger upp kl. 5 -jobbar till halv 11. Börjar igen vid 15 och jobbar till 22. Sen ska jag upp kl. 5 nästa dag igen! Vet att det är sista gången det här händer, men jag behöver min sömn! Om det händer något riktigt akut på jobbet på lördag kväll eller på söndag hoppas jag att patienten, arbetsgivaren och anhöriga förstår varför jag ev. inte kommer att kunna fatta riktiga beslut och göra ett bra jobb. Min hjärna kommer nämligen då att vara potatismos ungefär. Bara så ni vet! Nu känns det mycket bättre. Har lätt för att hänga upp mig på saker.

Förrutom att ha vaknat idag så har jag också hunnit med en skön promenad med resten av familjen. Sommarbron ligger fortfarande kvar nere vid havet, så vi traskade ner så att Cajsa fick springa av sig lite. Det var som om en helt ny sida av vovven kom fram. Fåglarna var så intressanta att få tag på så att hon var beredd att bada i havet i januari! Visserligen var det nog inte planerat från hennes sida. Hon trodde väl att det där havet var ungefär som vattenpölarna i skogen; något som man snabbt kan traska igenom utan att bli särskilt blöt. Problemet med havet var att det kom som en brant avgrund ganska så överraskande, med konsekvensen att Cajsa fick anstränga sig lite för att ta sig upp på stranden igen efter det oplanerade doppet. Hittills det roligaste som hänt i år!

Med ett mysigt leende på läpparna...

Det här året har fått en start kryddad med en mysig behaglig känsla. Men av vadå? Kanske en känsla av att något kommer att hända. Men vadå? Ingen aning faktiskt. Men något är på gång. Fick en adrenalinkick, eller något liknande av att få umgås med de människor som jag tycker bäst om, inklusive en kär vän som bor för långt bort för att det ska vara hälsosamt. Nyårsfesten hos oss var småknäpp har jag en känsla av. Allt gick i turbofart. Maten gick ner på två röda sekunder. Efter det var klockan inte så mycket, sen var den jättemycket och det var dags att hälsa de nya grannarna i gatans dyraste hus välkomna med en Aladdin-chokladask. De blev glada och vi fick en rundvisning och nya bästa vänner. Lätt fixat! Det konstigaste med festen var nog att mina kära vänner inte riktigt kom fram ur sina skal. Det fanns så klart förklarliga orsaker till det, men det var en konstig känsla att de inte fick lära känna varandras så annars festliga sidor. Men vad är nyårsafton egentligen? Jo, just bara en afton.